Pastorns funderingar – Mars

det som göms i snö…
… kommer upp i tö. 

Just nu sitter jag och tittar ut genom mitt köksfönster och snötäcket som legat tjockt över allting börjar så sakta sjunka ihop. Jag tror nog att det kommer fler snöväder och att marken kommer att vara pudervit igen flera morgnar när vi vaknar, innan våren kommer på riktigt. Men när jag ser hur snön börjar försvinna tänker jag på just de här raderna; det som göms i snö kommer upp i tö. Vi har nog alla någon gång upptäckt att den vita snön döljer både det som ska vara i naturen och det som inte hör hemma där. Ibland kanske vi till och med hittar något som vi trott var helt försvunnet.

Vissa saker i livet vill vi kanske gömma, det vi skäms för, det som blev fel, det som sårar. Och om vi är ärliga är det inte alltid lika spännande om det vi gömt så noga kommer fram i dagsljus. Ibland är det till och med så att vi av olika anledningar vill gömma oss själva. Vi kan tycka att den jag är och det jag har att tillföra inte är mer värt än skräp. Oavsett vad anledningen är till att vi vill gömma oss själva eller vissa delar i våra liv så tänker jag så här. Visst, det döljs och göms ett tag, men samtidigt blir det ruskigt kallt och mörkt. Visst, det kanske är otrevligt när det jag gömt blir fullt synligt. Men alla som någon gång har blivit blöta och kalla ute en mörk natt vet hur skönt det känns att komma in i värmen och bli av med allt det blöta och bli varm rakt igenom. Så även om det säkert upplevs jobbigt så är det eventuella obehaget när ”den gömmande snön” smälter värt värmen som kommer efter.

Han sänder sitt ord, och isen smälter, han andas, och vatten strömmar.
Ps 147:18

Jag vet att Gud älskar var och en av oss människor otroligt mycket. Han vill smälta det som kanske är gömt och fruset i våra liv och komma med sin värme! Jesus säger så här i Johannes evangelium kapitel 10

Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i överflöd.
Joh. 10:10b

Lotta Högsveden