Pastorns funderingar – September

Om man bara vågar
släppa taget ser
man att man faktiskt
flyter.

De senaste veckorna har många av barnen i vår omnejd varit i Vissjö på
simskola. En del av dem har längtat länge efter de här veckorna, när andra
närmat sig dem med spänning…
Jag minns själv hur det var för rätt många år sedan då jag åkte badbuss
tillsammans med mina vänner till en insjö några kilometer utanför samhället.
Det kunde vara varma, soliga och härliga dagar. Men också de där riktigt
blåsiga, kalla och ibland till och med regniga dagarna. Oavsett vilken typ av dag
så var vi i vattnet och simmade. Ibland tills vi var helt blå om läpparna.

Alla vi som varit med om detta vet hur svårt det kan vara att lära sig simma. Att
riktigt våga lita på att vattnet kommer att bära. När man är i den situationen
spelar det nästan ingen roll vem, eller hur många, som ärligt och uppriktigt
försöker förklara att det kommer att fungera. Till syvende och sist måste jag
själv bestämma mig för att försöka, att våga släppa kontakten med sjöbotten och
på egen hand upptäcka att jag faktiskt flyter. Vattnet bär mig och jag kan ta mina
första försiktiga simtag.

För en del av oss kan det kännas på precis samma sätt när det gäller det här med
tron på Jesus Kristus. Vi hör andra berätta om vad de tror och upplever och det
verkar fungera för dem. Men faktum är att det är först när jag själv testar som
jag kan uppleva att det bär.
Om jag gör jämförelsen med sinskolan så är det aldrig fel att lära sig simtagen
när man är på torra land. Men det är först när vi vågar gå ut i vattnet och släppa
taget som vi kan ta våra första försiktiga simtag.

Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.
Matt 11:28

För mig handlar tron på Jesus Kristus om just detta att jag får komma till honom,
släppa taget och upptäcka att jag flyter. Jag kan slappna av, vila och veta att tron
på Jesus håller.

Lotta Högsveden