För några mornar sen, när jag gick ut på väg till kontoret, möttes jag av fågelkvitter och solljus som värmde mig. Man kunde närstan känna doften av vår i luften. Då började den här strofen, som har några år på nacken, sjunga i mitt minne.

När jag satte mig i bilen och åkte in mot bynn funderade jag vidare på hur härligt det är med våren. Marken som varit kall, hård och frusen tinar upp och lökar och växter som varit nergrävda där börjar växa och gro. Vi människor börjar också på något sätt att tina upp lite mer. Jag vet inte hur det är med dig men jag blir alltid lite gladare när jag känner att våren är på väg. Det är kanske därför som strofen som nynnade i mitt huvud inte är helt fel ute. När våren och värmen kommer blir det lättare för flera av oss att visa omtanke och kärlek.

Vi älskar därför att han först älskade oss. 1 Joh. 4:19

Om några veckor firar vi påsk och påminns om den största kärleken – den som Gud visat hela världen. Så här skriver Johannes i sitt evangelium, ord som vi ibland brukar kalla ”lilla Bibeln” och som med några meningar säger vad kristen tro handlar om.

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Joh. 3:16 – 17

När jag hör fågelsång och ser de första skira vårblommorna komma fram ur jorden då vet jag att våren är på väg. Faktum är att jag har samma fasta vetskap och tillförsikt när det gäller Guds kärlek och livet i honom.

Ett liv och en växtkraft som alltid finns där. Sommar, höst, vinter och vår!

Lotta Högsveden